Nyår är över och vi har mest tagit det lungt.
Vi har äntligen bokat biljetter till Stockholm. Efter det har vi mest funderat på hur vi ska ta oss med all packning och tre barn från vännerna i Södertälje till Arlanda. Tidsoptimist som jag är är jag livrädd för att planera för tight om tid och glömma bort alla transport sträckor som också tar tid, mycket tid när man har tre barn med sig. Arlanda pendeln går från Södertälje och kunde vi ta den skulle det vara jätte smidigt. Men då kommer vi knappt två timmar innan flyget lyfter till Arlanda och då tar det en stund att ta sig till terminalen. Det värsta är att jag egentligen inte har en anning om hur långt tid allting tar. Jag bara gissar.
Resan har idag ändå blivit något verkligare för mig. Har nämligen idag träffat och pratat med en Kapstadsbo. Världen är rätt liten för så fort man pratar om att man ska resa till Sydafrika är det alltid någon som har varit eller känner någon som bor eller .... Ja ni förstår. Nu var det en i föreningen vars bror bor och arbetar i Kapstaden med sin familj. Som dessutom var på Sverige besök under jul. Det var bara tvunget till att försöka få till ett sammanträffande. Nu blev det i en av Umeås (enda) snötäckta lekparker eftersom jag har lyckats fånga en förkylning och familjen snart ska åka tillbaka och inte vill utsätta sig för fler innan resan. Nu vart det inte någon lektid för deras barn eftersom förkylningen fångade in dem utan vår medverkan. Så vi stod där, fyra vuxna, medans våra barn lekte och blötte ner sig i den djupa vattenpölen som också var där, och frös och pratade. Det hela kändes väldigt bra och hellt plötsligt väldigt verkligt att om tre veckor är vi i Stellenbosch!!!