I en hel vecka har jag tänkt skriva men inte kommit iväg. Flytten har inte varit bra för bloggandet. I övrigt har det varit väldigt bra men inte för bloggandet. Delvis har det berot på att maken har varit sjuk och på att vi har gjort en hel massa saker men också för att det är mycket längre till datorn. Detta medför också att jag inte kollar min post lika ofta.
Redan på skärtorsdagen började maken känna sig dårlig men kämpade på. Vi tog med några dunder piller mot diare som hjälper hur snabbt som helst. Så med sånna och lite paracetamol i kroppen lyckades vi genomföra helgens aktiviteter.
Vi har verkligen kämpat oss igenom Kapstadens turistattraktioner. Waterfront, Sixdistrikt, Taffelberget, Chapmans peak och i slutet av veckan lyckades vi klämma in ett besök på Ratanga Junction, Kapstadens Gröna Lund.
Där träffade vi dessutom på bekanta vilket gör att man nästan känner sig som hemma. Att stöta på folk man känner utan att bestämt i förväg är faktiskt en skön känsla i ett land som man bara varit i tre månader.
Nu när jag har kört en del in till Kapstaden så börjar det kännas som om jag känner mig lite friare. Första gången i en stor stad känns lite pirrigt måste jag erkänna. Men att köra ner till Waterfront är inte mycket till insats. Motorväg nästan hela vägen och väldigt bra skyltat. Värre är det när man ska till vännerna i Plumstead. Dit har vi varit två gånger och kört ordentligt fel båda gångerna! Tredje gången gillt hoppas vi på så nästa gång kommer vi att hitta utan problem.
Nu har vi alla lyckats hitta av en förkylning när kylan har kommit och värst drabbad är så klart Leif. Det är verkligen kallt här. Det som gör det så kallt är natt temperaturerna som går ner till runt 10 i kombination med husen i sten utan uppvärmning. På dagen kan det vara hur fint och skönt som helst men om man inte går ut så sätter sig kylan i kroppen. Vi skulle vilja ha en braskamin eller en bastu för att värma upp oss med.
Vi har varit här halva tiden nu till helgen. Tiden går vansinnigt fort.