Idag vill jag skriva om hur viktigt jag har upplevt att det är med sammanhang och hur förlamande det kan vara att inte ha ett sammanhang. Jag har just insett hur svår det är att ta sig för någonting överhuvudtaget om man som vi, eller framför allt jag, inte känner att man har ett sammanhang. Jag ska försöka förklara närmare. Fram tills för bara några dagar sedan kände jag att allting var nytt och jag visste liksom inte hur jag skulle vrida och vända mig för att komma någon vart med varken Sannas skola eller att hitta kompisar eller något socialt umgänge för oss alla.
Det är helt naturligt med tanke på att vi är i ett helt nytt land och det tar ett tag innan man lär sig hur saker och ting fungerar. Men, det jag inte hade räknat med var den förlamning som satte in när jag skulle försöka dra i de trådar jag faktiskt hade. Jag orkade inte, jag kände att det ändå inte skulle leda till någonting. Jag var inte riktigt medveten om det, men jag hade inte ens kraften till att ta de initiativ som behövdes för att komma ut ur den isolering som jag upplevde. Isoleringen där jag inte kände igen mig själv. Istället för att vara den initiativrika person jag är hemma, blev jag istället inbunden och passiv. Framförallt passiv. Det som gjorde att jag kunde ta tag i saker var just sammanhanget och möjligheten till att prata med andra om de frågeställningar som jag hade framför mig. Eller bara det att prata med andra.
Samtidigt som jag började känna sammanhang fick jag på en gång tillbaka initiativ förmågan, om än bara i tanken. Men jag började tänka på att ta initiativ och det gjorde att jag mår mycket bättre. Vi har bara varit här drygt tre veckor och det kommer att bli bättre men i sammanhanget är 6 månader inte särskillt långt.
Jag förstår hur människor kan hamna i passivitet efter att ha flyttat eller flytt till ett annat land. Helt plötsligt är man på det här nya stället och du vet ingenting om hur saker och ting fungerar, ingen frågar efter dig, du kan inte språket och du måste dessutom kanske ta hand om en familj vilket begränsar din rörlighet och hindrar dig från att ta reda på saker. Det räcker ju med att bara flytta till en annan stad så är man ute och flyter ett tag innan hittar sitt sammanhang.

Helgen har gått och tillvaron har lunkat på. Vi har upplevt tallskog mot betalning. En märklig upplevelse för en som bor i tallskogen. När dessutom tallskogen har inslag av vild oliv och vild persika träd blir det en aning surealistiskt. Dofterna är de samma men kottarna 10ggr större. Det är tankeväckande att komma till ett land där man måste betala för det som vi i Sverige tar för givet. Vi hade i alla fall en trevlig eftermiddag knallandes omkring i en sydafrikansk tallskog i Jonkershoek naturereserv. Lite fika hade vi med oss och några träd hittade vi att klättra i. Nästa gång ska vi ta oss dit lite tidigare och gå ca 7 km till ett vattenfall.
Jag har ochså varit på min första gudstjänst här. I en baptist kyrka. Jag kan ju i allafall konstatera att frikyrkorörelsen inte är så väldigt olik sig vart man kommer i världen. (Och jag längtade hem!!!) Det var en trivsam församling, med många vänliga människor så det är möjligt att vi går dit när vi är här. Men det är med all säkerhet inte det enda stället vi kommer att gå till. Det är lite knepigt eftersom det allmänna språket här är afrikaan och det är inte ett språk jag kan, så val möjligheterna blir lite begränsade.
Idag har vi också hunnit met att plocka vindruvor direkt från vinstocken!!! Otroligt goda, ekologikt odlade vindruvor. Vi var på en farm som hade inte bara självplock av vidruvor utan en förskola och smådjursfarm, en fantastisk lekpark och ponnyridning.