Ja nu sitter vi hemma i Umeå och försöker sammanfatta våra upplevelser. Mycket har hänt sedan jag hade tillfälle att skriva och det känns som om en helt annat liv nu när jag sitter här i den Svenska sommar natten och skriver.
Vi fick i alla fall bilen såld efter mycket om och men och körde de sista veckorna i Sydafrika om kring i ett antal hyrbilar. Jag skrev också klart mitt arbete.
Den sista veckan for vi på sol semester till Durban och hade det underbart. Det var verkligen sol och bad i en vecka. Alla dagar utom en var vi på stranden elle badade på annat vis. Fantastiska stränder med varmt vatten i indiska oseanen. Vi hann också med att besöka edtt akvarium med en delfin show, en vatten park där vi åkte vatten kanor i långa banor, en fågelpark med otroliga fåglar och till sist en liten mini stad i närheten av stranden. Den veckan var hellt enkelt bara så skön. Sedan återkom vi för två dagars kyla i Stellenbosch innan hemresan började! Den längsta och inte den roligaste resa jag varit med om men vi kom i alla fall fram utan problem.

En vecka har gått sedan vi kom ”hem” från vår biltur. Vi har installerat oss i vännernas hus och trivs med det. Vi håller på med alla de sista förberedelserna för att åka hem. Det är ju bara tre veckor kvar innan vi är hemma i Sverige. Innan dess måste vi sälja bilen, köpa presemter, se det vi inte har hunnit med att se och släng en massa saker som inte kommer att rymmas i väskorna hem och säga hej då till alla.
Jag ska också försöka skriva det sista på mitt arbete så att det är klart när vi kommer hem. Jag tror nämligen att vi har tillräckligt att göra när vi kommer till Umeå föra att jag inte ska hinna sätta mig med det också! Med arbetet går det framåt. Jag han inte göra så mycket som jag hade tänkt innan eftersom jag och tjejerna blev sjuka men det är ändå inte så mycket kvar. Bara det sista med att försöka få ihop det och knyta ihop alla trådar som jag har börjat med. Jag skriver en mening i taget lite här och där och vips har datorn räknat upp en sida till.
Sälja bil projektet har vandrat hit och dit som en berg och dalbanan. Vi trodde ju att vi hade sålt bilen innan vi åkte iväg men några dagar innan resan ringde han och sa att han inte hade några pengar. Då kom en av Leifs kursare och ville köpa bilen. Han skulle höra av sig när vi kom tillbaka, vilket han inte gjorde! Dags för annonser och biltvätt för att kunna visa bilen, då kör Leif in i en annan bil och vi måste byta lyktglaset. Inte så farligt men förargligt. Men inget ont som inte har något gott med sig, på firman som sålde nya glas var det en man som ville köpa bilen. Han skulle höra av sig på fredan, men gjorde inte det! Leif jagar honom och nu ska köpet göras upp på torsdag i veckan. Jag hoppas för allt i världen att han verkligen köper bilen nu!

Vi satte oss i bilen, den lilla Vw Polo Classic tidigt en morgon i juni.
Vårt mål var en 13 dagars resa längs med den Sydafrikanska kusten, den så kallade Garden route. Vi börjar vår resa från Stellenbosch och vårt första stopp, Oudsthoorn, ligger i semi öknen och little Karoo. Här ser vi grottor och strutsar.
Nästa stopp ligger alldeles bredvid havet och djupt inne i skogen på samma gång. Nationalparken Tsitsikama är ett paradis där vi skulle ha kunnat stanna länge. Efter två nätter måste vi ändå dra vidare till Addo Elefant, ytterligare en Nationalpark. Här får vi se elefanter, zebror, vårtsvin, antiloper, hyenor mm. På slingriga vägar kör vi runt med vår lilla bil i jakt på de vilda djuren. Tyvärr fick vi inte se varken lejon eller noshörningar men vi är ändå rätt nöjda när vi åker mot nästa mål två dagar senare.
Tillbaka till kusten och den lilla kuststaden Port Alfred. Här ifrån kör vi under två dagar fram och tillbaka till Grahamstown och "The national arts festival".
Nu har vi bara ett stopp kvar och det är ostronens huvudstad, Knysna. Här tittar vi på havet och äter gott på en restaurang precis nere vid vattnet.
Härifrån far vi "hem" igen till Stellenbosch väldigt nöjda med att komma tillbaka. Det hela slutar med 250 mil extra på mätaren. Här följer en osrukturerad bildberättelse av vår resa.

Nu börjar vår resa hem, eller så känns det i alla fall. Vi har sagt adjö till alla vännerna och vi har plockat ner alla sakerna för i morgon åker vi.
Vår resa ser ut så här. Först strutsar och grottor i Oudtshoorn, sedan till skog i Titsikamma naturreservat. Efter det ska vi se elefanter och lejon i
Addo Elephant Park för att sedan vila ut i Port Alfred i fyra dagar.Samtidigt tar vi oss några turer till Grahamstown och en konstfestival. Spännande!
Innan vi återkommer till Stellenbosch den 2 juli stannar vi i Knysna och vad vi ska göra där har jag ingen aning om men det löser sig. Alla är lite upprivna av allt packande och trötta efter penicillinkurer men ändå glada att åka. Jag ska försöka skriva på bloggen och få in några bilder under vår resa. Allting beror ju på datortillgång. Men håll ögonen öppna så ska det förhoppningsvis komma rapporter.

Nu ska jag ge er ett räkne exempel. Lite bakgrund först. Här är det vanligt att man köper el i förväg, på samma sätt som man gör med mobiltelefoner om ni förstår.
Man går till kommunkontoret eller vilket annat ställe som nu säljer fårköpt el, vilket är rätt många, och betalar en viss summa.I utbyte får man en kod på en massa siffror som ska matas in i elmätaren i huset där man bor. Vi kan av någon anledning bara köpa el på kommunkontoret som stänger varge dag 15.30 och inte har öppet på hegerna. Detta har förut inte varit något problem eftersom vi har varit noga med att köpa i tid. I fredags glömde undertecknad att köpa och när jag kom på det hade kommunkontoret stängt!!!
Nu till räkneexemplet. Vi hade 33 enheter kvar på fredagen kl 16.45. De senast dagarna har det gått åt mellan 20 och 22 enheter per dygn. a)hur länge klarar vi oss?
När vi för en månad sedan klagde över att det började gå åt så mycket el fick vi reda på att det kunde vara varmvatten beredaren som drog nu när det hade blivit kallt. Med detta i bakhuvudet började vi spar el som tokiga och det första vi gjorde var att slå av varmvattenberedaren. Under helgen värmde vi upp den en gång för att kunna dusch i örigt var den av. Vi sparade på all annat också och åt ute två gånger för att slippa använda spisen. På måndag morgon hade vi fortfarande 8 enheter kvar. b) hur mycket drar en varmvattenberedare igentligen?
Det här är vår sista vecka i den här lägenheten så nu bryr vi oss inte längre.
Andra händelser är att Sanna och Alina har hög feber och ligger till sängs med magont.
Jag har räknat upp 26 sidor på exjobbet och börjar faktiskt få lite resfeber.
Vi har också hittat en köpare till bilen. Om det är någon som tar hand om oss så gör Han det väldigt bra!!

En arbetsvecka har gått sendan jag skrev senast. Den veckan har varit fylld för min del med intensivt skrivande. Jag har till dags datum skrivit 20 av 30 sidor som behövs. Jag är ganska stolt måste jag säga. Barnen och Leif har gjort diverse utflykter, mest i närområdet. Det har regnat en hel del så soliga picknickar man inte kunnat göra.
I torsdags var de på ett lyckat besök på miniatyr och leksaksmuseet. Besöket inkluderade en personlig visning av samlingen och alla var väldigt nöjda när de kom hem. Förutom att Sanna och Tuva tog på sig regn stövlar utan strumpor så jag fick komma och hämtta dem med bilen eftersom de hade fått skavsår.
I går hände det två saker som gjorde oss medvetna om att världen är liten. Först köpte leif ICA äpplen på butiken här. De var altså äpplen märkta med samma små klisterlappar som det står ICA på som hemma! Sedan när jag och Sanna var på kafe med Madelein så drack Sanna iste ur en flaska som skulle kunna pantas i Sverige!
Vi har äntligen fått klart med alla våra boende på våra resor och om 10 dagar ger vi oss iväg på vår första tur. på den hoppas vi att vi ska se strutsar på nära håll (vi ska bo på en strutsfarm så det borde vi göra), grottmålningar från tidiga människor, valar och delfiner utanför kusten, elefanter och eventuellt lejon och uppleva Sydafrikansk konst på en konst och kultur festival. Efter den turen kommer vi tillbaka till Stellenbosch för att vila upp oss och sedan söker vi oss till soligare stränder i Durban där vi bara ska sola och bada i en vecka innan vi tar flyget hem.

Med anledning av elefanter och valar har vi faktiskt köpt en kikare idag. Visst måste varje familj med självaktning ha en kikare? Vi har aldrig haft en förut men nu är även vi en kikägande familj. Skönt! det skulle ju vra tråkigt att inte kunna titta närmare på djuren när man ändå är så nära. Vi upplevde det när vi var i en park inte så långt här ifrån, Wiesenhof, där det finns zebror. Vi såg dem ju men de var så långt ifrån. En kikare hade gjort susen.

Nu försvinner dagarna i rasande fart och vi har snart gjort vår tid här. Det märks bland annat på att vi måste börja ta tag i saker tills vi kommer hem. Som skola, flytt och boende de sista dagarna i juli. Vi kommer troligtvis till Umeå den 27 eller 28 och har inte tillgång till vår lägenhet förens den 1 augusti. Den som har några förslag får gärna höra av sig.
Jag är i alla fall mitt uppe i skrivandet av examensarbetet och det går som vanligt när jag skriver liknande saker väldigt trögt. Jag firar för varje sida datorn räknar upp. Just nu står det 14 sidor vilket känns väldigt bra. Det är nästan hälften(med lite god vilja!)av de 30 sidor jag måste få ihop. Inte för att det står mycket på sista sidan och så är ju en sida källförteckning…. Men som sagt var, nästan hälften! Jag hoppas att ha det mesta klart innan vi drar ut på vägarna här om 2 1/2 vecka.
Jag har för övrigt köpt mig en kamera efter mycket velande hit och dit. Jag förlorade ju min systemkamera på tåget till Stockholm och har saknat den hela tiden vi har varit här. Sanna och jag har slagits om hennes kamera eftersom min lilla inte är mycket att hurra över. Nu har jag i alla fall köpt en digital systemkamera för massor av pengar men jag är så otroligt nöjd. Helt plötsligt vart det roligt att ta bilder igen. Maken övertog med glädje min lilla och även han är nöjd.
Igår for vi in till Kapstaden för att hitta en marknad som jag trodde mig ha sett sist vi var dit. Jag började känna mig instängd i Stellenbosch och behövde se lite större vyer. Marknaden hittade vi aldrig utan vi hamnade i stället vid havet och en tidvatten pol i en lite ort som heter Champs bay bakom Taffelberget. Det var underbart väder och om vi hade haft med oss badkläder hade tjejerna badat med all säkerhet även om vattnet var iskallt. Jag tog många bilder med den nya kameran så här kommer ett helt batteri med bilder.

Nu vet jag knappt hur länge sedan det är sedan jag skrev.
Jag har ju börjat jobba med mitt examensarbete och den senaste veckan var riktigt hektisk. Det är som att försöka få ut något ur en ketchupflaska här. Jag har försökt nå människor i flera veckor nu och hela tiden skickar de mig vidare liksom med vänstra handen. Ingen vill ta ansvar eller vet något om det inte ligger inom deras direkta ansvar. Men så plötsligt får man fatt på rätt person, och pang så händer allt på en gång. Jag har alltså spenderat hela veckan med att observera lektioner på ett konstcenter här och intervjuat lärarna och rektorn. Det var länge sedan jag jobbade så här hårt och jag har varit så trött på kvällarna att jag antingen somnat med barnen eller fastnat framför tv. Det är jättespännande dock och jag inser hur svårt det är att greppa ett nytt system och hur präglad man är av sin bakgrund.


Jag är borta hela dagarna och han tar hand om barnen och försöker jobba med skolan med Sanna. Men jag är tydligen huvudlärare i alla fall. Det är jag som bestämmer vad som ska göras enligt Leifs önskemål. Det är ändå rätt skönt att veta att jag har den tid jag behöver för mitt arbete. Även om det kan vara trögt nu när jag ska försöka sammanställa allting till ett dokument.

Trots en hektisk vecka lyckades vi i alla fall fira av makens födelsedag. Han fick tofflor och en varmvattensflaska (alltså en som man har i sängen för att hålla värmen). Ni kanske tycker att det verkar konstigt, men jag har nog inte frusit så mycket i hela mitt liv som den här senaste veckan. Kalla vindar kombinerat med ett ouppvärmt stenhus är inte en värmande upplevelse. Jag är så glad över att jag packade ner våra ullunderställ för det är i dem vi sover. Maken och jag har det väl relativt bra som trängs i en trång säng under ett och samma täcke. Men tjejerna kastar av sig täckena i sömnen och fryser som små djur eftersom de inte alltid vågar sig upp till vår säng. Vi har tack och lov fått låna ett element till deras rum men vi vågar inte riktigt låta det vara på hela natten så på morgonen är det rätt kallt. 15° har det varit de senaste dagarna inne. Så fort solen kommer fram är det underbart och i dag har det till och med varit varmt i luften.
Vad har vi annars gjort under de senaste två veckorna?
Alina och Sanna har tappat tänder och jag vill bara meddela att tandfén opererar även i Sydafrika om det var någon som tvivlade på det.
Vi har plockat äpplen på en äppelfarm i bergen och vi har haft svensk morgon på Spicegroup. Vi lekte små grodorna och sjöng nationalsången.
Sanna har varit sjuk med hög feber en vecka och vi var tvungna att byta batteri på bilen.
Vi har dessutom klippt oss hela familjen, även Leif och Alina, och i går var vi på en fantastisk marknad i Sommerset West bara några mil här ifrån. Vi spenderade många rand på hantverk och annat roligt.
Jag ska trots arbetet med examensarbetet försöka lägga in några nya bilder. Så titta in på de gamla inläggen för att se och inte bara läsa om våra äventyr.

Idag är det Mors dag här. Mycket kretsar kring det. Vi gjorde morsdagskort på spicegroup i tisdags, vi fick lavendel i dörren av kyrkvärdarna och det är hur många tävlingar som helst som annonserar ut saker om mors dag. Jag fick fika på säng och vi ska gå ut och äta i kväll.Vädret är fantastiskt.
href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN0KfOQkxkG1nRWkUVvwm_Hrs6mOqN7O3W2a7nXThX9lv9aU3f-xERca_VM-8NK8jHPhhZ6J1R_xxqdYReqDFYo8pqBYl30AJXTwPfgrF38fcbg5GDfB_WCpept-aq-IgFQzhkllOel6c/s1600-h/nyafrisyrer.JPG">
Tävlingar ja. En av de saker jag har reagerat på här är att det är så många olika tävlingar. Mycket mer än hemma. På TV, i affärerna,på mobilen, ja överallt kan du vinna. Bilar, hus, heminredning, elekronik, resor. Jag undrar om det är ett utslag om att folk känner sig så hjälplösa och inte vet hur de ska ta sig ur sin situation och den enda utvägen vore att vinna. Det är lite skrämmande tycker jag. Antingen lite passiviserande. Jag behöver inte göra något utan bara vänta på att turen kommer till mig. Eller skrämmande för att det finns inget annat sätt att lyckas komma ur misären. Om det verkligen är de människorna som sdeltar i tävligarna.Jag har ingen aning.

Sanna och jag besökte en Township idag. En av vännerna här hade arrangerat en tur med en organisation som jobbar med utveckling i området. Det var verkligen intressant och man kan inte tro att folk kan leva som de gör. Det finns baracker som är kvar från den tiden då männen kom från östra Kap för att jobba i om rådet runt Stellenbosch. Varje man hade sin säng och delade på badrum och kök. Då stannade familjerna av tvång kvar i det området där de kom från men nu är det istället så att en hel familj delar på den enda sängen! Det betyder att i ett hus med 20 sängar bor det kanske fyra gånger så många människor. I jämförelse har de som har byggt sig ett skjul av brädbitar och skivor det bra. De kan åtminstone bestämma vem som ska komma in i deras privata del av världen. Vi blev hela turen uppmanade av vår guide att ta kort. För som han sa om vi berättar om det här så kommer ingen att tro oss. Jag hade lämnat kameran hemma. Det kändes inte rätt mot människorna som bor där att fotografera. Men han har rätt, det är jätte svårt att beskriva och svårt att förstå om man inte har varit där eller kan se bilder.
Vi var och klippte oss också jag, Sanna och Tuva. Det tog hela eftermiddagen eftersom hon var ensam och klippte oss en efter den andra. Alina ville inte eftersom hon ska spara ut till långt.
När vi kom hem och hon såg de andra så ångrade hon sig emellertid. Sanna och Tuva hade bestämt sig för att klippa kort. Sanna får göra precis som hon vill men Tuva var jag lite mer tveksam till kort. Hon har så fint långt hår men det är omöjligt att borsta. Trasslar sig hela tiden.
Det blev en kort page även för henne och på en gång såg hon mycket större ut. Vår bäbis har blivit stor. För klippning av oss alla tre plus färgning av mitt hår betalade jag 500! Som jag skrev förra gången, tjänster är billigt här.

Vi var och handlade på en frukt och grönsaksaffär härom dagen. Min favorit affär, det är underbart att gå och handla frukt där. Vi äter mängder med frukt fortfarande fastän att vädret har blivit kallare. Mango och persiko-sessongen är över så det som gäller nu är äpplen och apelsiner. Inte helt fel det heller, men framförallt äter vi ananas!
Innan vi for hit trodde vi att mycket skulle vara billigare än hemma men det stämmer bara till vissa delar och inte alls i den utsträckning som vi trodde. Äta ute är billigt. Boende är dyrt, arbetskraft är billigt. Frukt och grönsaker är billigt, mjölkprodukter och kött är dyrt.
På fruktaffären spenderade jag 121 rand vilket motsvarar ungefär 115 Skr. För det fick jag: 500g färdigskuren spenat, 3st ananas, 2kg apelsiner, 1kg vindruvor, 2st gurkor, 2kg mandariner, 3kg potatis, 1,5 kg äpplen, 1kg bananer, 1st vitlök, 8 st majskolvar och 1,5kg morötter.
För övrigt har vi bytt roller i familjen. Leif är hemma med barnen och jag har börjat jobba med mitt examensarbete. Än så länge är det mest litteratur sökning och läsning och försöka ringa in problem ställningen. Men jag har också börjat fixa vissa kontakter. Det är svårt och ju mer jag hittar desto mer vill jag ha reda på. Jag har suttit i den botaniska trädgården en del och snikat in på Leifs studentkort till bibliotek och datasalar. Det jag saknar är en lugn plats där jag kan sitta ner och ringa. Hemma är ju barnen och Leif och överallt på stan är det ljud.


Eftersom jag tänker bäst när jag går så går jag en hel del också. Dessutom passar jag på att utforska de affärer jag inte har vågat mig in i tillsammans med co. Idag var jag tillexempel in i en affär eller ett galleri med smycken, otroligt fina, och kläder gjorda i metalltråd. Jag provade och roade mig fast priserna låg på R4800 för en jacka. Men en sådan fin jacka!
De pengarna måste i stället gå till en ny kamera. Jag saknar en ordentligt bra kamera så mycket att jag håller på att krevera. Sanna och jag slåss om att använda hennes kamera. Elektronik är inte billigare här men om man tänker på att man kan dra av momsen på 14% så är det i alla fall inte dyrare. Jag ska forska lite och snart slår jag till.
href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTtkmRWb2KMzoevglYc9vWJlHmHTQeFefpTd5WP7lZeQv9LhMyEqSJc8KMOwDbpbm-r8dxQ77V4f9BTzJCeBQpMHGTn9MROcKEzExSXZE6r3TrNUiGO_E5lt61omDE59PIf9P7xQEhDuk/s1600-h/elsenarieojani.JPG">

Dags igen för en rapport.
Den här gången har jag släpat med datorn till universitetet för att kunna skypa (ringa via datorn) men det verkar inte fungera så det får bli bloggande istället. Lite lungn och ro i alla fall. Det blir inte så mycket av den varar här.
Ringa ja! Alla ni som jag tänker ringa kan väll se till att vara hemma på de udda tider som jag släpar med datorn till platser det går att ringa ifrån? Eftermiddagar mitt i veckan, lördagförmiddagar, söndageftermiddagar osv. Det skulle underlätta och det skulle vara så kul om någon svarade när jag försökte nå andra sidan jorden. Sanna har haft bättre lycka när hon har försökt ringa så lite av hemlängtan har gett sig efter att hon har kunnat prata med några av sina kompisar.

Vi skriver brev och vykort för fulla muggar och köper frimärken i multipack. Sen är vi lite slöa med att posta dem så Påskkorten kom iväg i veckan som va! Vi vet ju inte om alla kommer fram men till oss kommer det nerdimpande en post hälsning lite nu och då vilket vi uppskattar i stora mått. Alla springer runt och skriker: "ett kort! vi har fått ett kort!(brev) vem är det ifrån? Öppna det!" och sedan får vi läsa det flera gånger innan alla har uppfattat vad det står. Rena hysterin alltså.
I dag är det första maj och solen har kommit tillbaka efter några regniga dagar men vi lider alla lite till mans av en förkylning som inte vill ge med sig. Tuva fick feber i torsdags men var feberfri och gnällig på fredagen. Sanna är hes och maken har tappat hörseln. Jag har huvudvärk och den enda som inte har klagat på några krempor är Alina.
Vi har dessutom haft ledigt ända sedan fredags då det var helgdag här. Trots förskylningen har vi ändå lyckats shoppa lite i ett stort shoppincenter en bit bort ( så stort att vi bara har hunnit med halva på två gånger) och varit på en ostfestival så sent som igår. Det var helt otroligt och vi smakade på ostar i mängder. Det fanns inte bra ost utan även vin, oliver, nougat ocn annant smått och gott. Vi gick runt och jag njöt av alla ostarna, maken gick runt och undrade vart "brunosten" (mesost för alla som inte har den norska vokabulären) var och tjejerna smakade ost och längtade till hoppborgen som fanns på området. Vi kom hem med honung, reklam t-shirtar, en kruka med kryddväxter, en bit fransk nougat och en ynka ost. Osten var väldigt god dock!

Nu tror jag att den värsta hemlängtan hittills har slagit till. Åtminstonne för stortjejen, hon saknar sina lätt tillgängliga kompisar hemma på gården. Gårdagen var en pina för henne. Maken har legat sjuk i två veckor så han börjar ifrågasätta vad han gör här. Vi har kommit till halvtid i vår vistelse och vi har nog båda börjat tänka hemresa.
Vädret är fortfarande fint men så slår det till och blir kallt på nätterna. Tjejerna sover med ullkläder för att inte frysa. Maken och jag sover under samma täcke i en 132 cm bred säng så vi håller oss nog varma. Det ska bli så skönt att komma hem till svensk sängstandard. Alla säger att snart slår det till och blir ordentligt kallt och att nu är det ovanligt varmt för årstiden. Vi försöker att njuta så mycket det bara går av solen och värmen.
Eftersom maken har legat sjuk har inte de gemensamma aktiviteterna blivit så många.












Däremot var vi på ett läger anordnat via Spicegroup på ett ställe längst med kusten kallat Kleinmond. En spökstad som tydligen lever upp under en kort period på sommaren, dvs december. Vi bodde i ett lägergårdsliknande sommarhus med våningssängar och plastmadrasser. Vädret var fantastiskt, resan dit bjöd på ett otroligt sceneri och havet låg precis utanför huset. Vi kunde ha stannat en vecka och bara strövat omkring längs med havet. Det enda sorgliga var att se alla dessa fantastiska hus som bara stod utan att användas och några kvarter bort bodde det människor i skjul.

I en hel vecka har jag tänkt skriva men inte kommit iväg. Flytten har inte varit bra för bloggandet. I övrigt har det varit väldigt bra men inte för bloggandet. Delvis har det berot på att maken har varit sjuk och på att vi har gjort en hel massa saker men också för att det är mycket längre till datorn. Detta medför också att jag inte kollar min post lika ofta.
Redan på skärtorsdagen började maken känna sig dårlig men kämpade på. Vi tog med några dunder piller mot diare som hjälper hur snabbt som helst. Så med sånna och lite paracetamol i kroppen lyckades vi genomföra helgens aktiviteter.
Vi har verkligen kämpat oss igenom Kapstadens turistattraktioner. Waterfront, Sixdistrikt, Taffelberget, Chapmans peak och i slutet av veckan lyckades vi klämma in ett besök på Ratanga Junction, Kapstadens Gröna Lund.
Där träffade vi dessutom på bekanta vilket gör att man nästan känner sig som hemma. Att stöta på folk man känner utan att bestämt i förväg är faktiskt en skön känsla i ett land som man bara varit i tre månader.
Nu när jag har kört en del in till Kapstaden så börjar det kännas som om jag känner mig lite friare. Första gången i en stor stad känns lite pirrigt måste jag erkänna. Men att köra ner till Waterfront är inte mycket till insats. Motorväg nästan hela vägen och väldigt bra skyltat. Värre är det när man ska till vännerna i Plumstead. Dit har vi varit två gånger och kört ordentligt fel båda gångerna! Tredje gången gillt hoppas vi på så nästa gång kommer vi att hitta utan problem.
Nu har vi alla lyckats hitta av en förkylning när kylan har kommit och värst drabbad är så klart Leif. Det är verkligen kallt här. Det som gör det så kallt är natt temperaturerna som går ner till runt 10 i kombination med husen i sten utan uppvärmning. På dagen kan det vara hur fint och skönt som helst men om man inte går ut så sätter sig kylan i kroppen. Vi skulle vilja ha en braskamin eller en bastu för att värma upp oss med.
Vi har varit här halva tiden nu till helgen. Tiden går vansinnigt fort.

Ja, nu har det hänt en del och som vanligt när det är stora omställningar så hinner jag liksom inte med att skriva. Det blir som en lång strartsträcka med kommunikationer och bloggande. Jag har helt enkelt inte suttit framför en dator på två veckor. Dels har vi flyttat, vilket är fantastiskt bra för oss alla och men framför allt för Alina. Utanför huset finns en liten trädgård med två flickor, Janni och Elsa-Marie. Flickorna kan bara Afrikaans men leker glatt med våra tjejer. Huset ligger längre ifrån universitetet men det kan vi stå ut med. Dels har Leif haft skollov den senaste veckan och vi har förasökt att turista i den stora staden. Det är vi inte vana vid så vi blir hemskt trötta. Och mitt upp i allting så är det Påsk!! Vi har aldrig firat påsk så lite som nu, inte sedan vi blev en familj. Däremot har vi nog aldrig pratat så mycket om påsken och vad som hände kring påsken som nu heller. Vi har gått från palmsöndag till påskdagen flera gånger om.
Men, för att hålla alla uppdaterade (och för att komma ihåg själv) om vad som har hänt kommer nu i kronologisk ordning allt som vi har varit med om de senaste två veckorna:

Lördag 24 åkte vi till Paarl, en grannstad ca 3 mil bort. Där var det en festival. Vi hamnade på en marknad med muslimsk inriktning och Tivoli vilket passade Sanna som har tjatat om karuseller ända sedan vi landade i Sydafrika.





Söndag 25 testade vi Sannas tålamod genom att fläta hennes hår. Hela håret, massor med flätor och mer än fyra timmar. En av tjejerna på spicegroup från Kamerun gjorde det. Dessutom fick vi kontakt med vännerna i Johannesburg.
Måndag 26 åt vi ute på kvällen. Inte helt ovanligt eftersom vi bara betalar R160 för hela familjen på Jimmy the fish på måndagar. Då har de nämligen halva priset på all pasta och pizza. Billigt från början blir hutlöst billigt. Dessutom har de en lekhörna för barnen.
Tisdag 27 började vi packa för flytten och var på spicegroup.
Onsdag 28 flyttade vi. Jag önskar att vår nästa flytt skulle kunna vara lika smärtfri som den här. 4 resväskor pluss några kassar, en madrass och datorn. Fyra vändor med bilen sedan var allt över. Och då får man betänka att vår bil inte är särskillt stor och två av vändorna var vi alla i bilen. Vid ett senare tillfälle ska jag visa en bild på den men det är en sedan modell av en ww polo.
Torsdag 29 packade vi upp och lärde oss hur man köper pre-payd el.
Fredag 30 fick vi nya vänner och badade i poolen eftersom det var hejdlöst varmt igen. Småtjejerna lärde sig simma.









Lördag 31 åkte vi till Cape Point och Godahopps udden. Vid fyren trodde Leif hela tiden att någon av oss skulle falla över kanten så han gick ner för att slippa se. Utsikten var helt fantaskisk även om det var rätt molnigt. Åt en överdådig lunch på en fantastisk restuarang som låg vid Cape Point.
Söndag 1 april glömde vi bort att luras. Vi vilade upp oss efter gårdagen och åkte till poolen för att bada.








Måndag 2 badade vi i 16° och skrämde livet ur maken genom att åka högt upp längs med några små serpentinvägar i Fish Hoek. (Jag erkänner att det var ett dåraktigt företag men det verkade spännande när vi stod längst ner. Högst upp fanns det knappt plats för bilen att vända!)
Tisdag 3 åkte jag och co samma väg som dagen innan och en bit till för att komma till vännerna i Kommitje.
Onsdag 4 åkte vi för första gången in till centrala delarna av Kapstaden och turistfällan Waterfront. Det var mycket folk, mycket att se och billigt att parkera. Vi kom iväg tidigt så vi hade inga problem med trafik. Vi spenderade halva dagen med “shopping”(fast vi köpte inte så mycket, bara tittade.) och halva dagen på Two Osceans Acuarium tillsammans med sälar, pingviner, hajar och en hel massa fiskar.

Vi lyckades se matningen av sälarna, pingvinerna och sköldpaddan efter varandra. Dessutom fick man på ett ställe känna och hålla en del vattendjur som sjöstjärnor, havsanemoner och snäckor.


Torsdag 5 stannade vi hemma för att vila upp oss. Heldag i Kapstaden tog på krafterna. Gick på bio hela familjen. Vi såg Charlottes Webb. Leif och jag översatte det mesta och barnen tyckte det var kul. Fick äntligen träffa vår välgörare Leslie, som har hjälp oss så mycket innan vi kom hit.
Fredag 6 överumplades vi av att det var långfredag . Ingenting öppet så vi stannade hemma och packade upp det sista efter flytten och möblerade om så att tjejerna fick dela det stora sovrummet och vi vuxna tog det lilla. Det blev väldigt bra! Barnen fick leta påskharar.
Lördag 7 har vi spenderat på en sightseeingbus i Kapstaden. Varmt och dyrt men värt sina pengar.