Nu tror jag att den värsta hemlängtan hittills har slagit till. Åtminstonne för stortjejen, hon saknar sina lätt tillgängliga kompisar hemma på gården. Gårdagen var en pina för henne. Maken har legat sjuk i två veckor så han börjar ifrågasätta vad han gör här. Vi har kommit till halvtid i vår vistelse och vi har nog båda börjat tänka hemresa.
Vädret är fortfarande fint men så slår det till och blir kallt på nätterna. Tjejerna sover med ullkläder för att inte frysa. Maken och jag sover under samma täcke i en 132 cm bred säng så vi håller oss nog varma. Det ska bli så skönt att komma hem till svensk sängstandard. Alla säger att snart slår det till och blir ordentligt kallt och att nu är det ovanligt varmt för årstiden. Vi försöker att njuta så mycket det bara går av solen och värmen.
Eftersom maken har legat sjuk har inte de gemensamma aktiviteterna blivit så många.












Däremot var vi på ett läger anordnat via Spicegroup på ett ställe längst med kusten kallat Kleinmond. En spökstad som tydligen lever upp under en kort period på sommaren, dvs december. Vi bodde i ett lägergårdsliknande sommarhus med våningssängar och plastmadrasser. Vädret var fantastiskt, resan dit bjöd på ett otroligt sceneri och havet låg precis utanför huset. Vi kunde ha stannat en vecka och bara strövat omkring längs med havet. Det enda sorgliga var att se alla dessa fantastiska hus som bara stod utan att användas och några kvarter bort bodde det människor i skjul.