Sanna och jag besökte en Township idag. En av vännerna här hade arrangerat en tur med en organisation som jobbar med utveckling i området. Det var verkligen intressant och man kan inte tro att folk kan leva som de gör. Det finns baracker som är kvar från den tiden då männen kom från östra Kap för att jobba i om rådet runt Stellenbosch. Varje man hade sin säng och delade på badrum och kök. Då stannade familjerna av tvång kvar i det området där de kom från men nu är det istället så att en hel familj delar på den enda sängen! Det betyder att i ett hus med 20 sängar bor det kanske fyra gånger så många människor. I jämförelse har de som har byggt sig ett skjul av brädbitar och skivor det bra. De kan åtminstone bestämma vem som ska komma in i deras privata del av världen. Vi blev hela turen uppmanade av vår guide att ta kort. För som han sa om vi berättar om det här så kommer ingen att tro oss. Jag hade lämnat kameran hemma. Det kändes inte rätt mot människorna som bor där att fotografera. Men han har rätt, det är jätte svårt att beskriva och svårt att förstå om man inte har varit där eller kan se bilder.
Vi var och klippte oss också jag, Sanna och Tuva. Det tog hela eftermiddagen eftersom hon var ensam och klippte oss en efter den andra. Alina ville inte eftersom hon ska spara ut till långt.
När vi kom hem och hon såg de andra så ångrade hon sig emellertid. Sanna och Tuva hade bestämt sig för att klippa kort. Sanna får göra precis som hon vill men Tuva var jag lite mer tveksam till kort. Hon har så fint långt hår men det är omöjligt att borsta. Trasslar sig hela tiden.
Det blev en kort page även för henne och på en gång såg hon mycket större ut. Vår bäbis har blivit stor. För klippning av oss alla tre plus färgning av mitt hår betalade jag 500! Som jag skrev förra gången, tjänster är billigt här.

Vi var och handlade på en frukt och grönsaksaffär härom dagen. Min favorit affär, det är underbart att gå och handla frukt där. Vi äter mängder med frukt fortfarande fastän att vädret har blivit kallare. Mango och persiko-sessongen är över så det som gäller nu är äpplen och apelsiner. Inte helt fel det heller, men framförallt äter vi ananas!
Innan vi for hit trodde vi att mycket skulle vara billigare än hemma men det stämmer bara till vissa delar och inte alls i den utsträckning som vi trodde. Äta ute är billigt. Boende är dyrt, arbetskraft är billigt. Frukt och grönsaker är billigt, mjölkprodukter och kött är dyrt.
På fruktaffären spenderade jag 121 rand vilket motsvarar ungefär 115 Skr. För det fick jag: 500g färdigskuren spenat, 3st ananas, 2kg apelsiner, 1kg vindruvor, 2st gurkor, 2kg mandariner, 3kg potatis, 1,5 kg äpplen, 1kg bananer, 1st vitlök, 8 st majskolvar och 1,5kg morötter.
För övrigt har vi bytt roller i familjen. Leif är hemma med barnen och jag har börjat jobba med mitt examensarbete. Än så länge är det mest litteratur sökning och läsning och försöka ringa in problem ställningen. Men jag har också börjat fixa vissa kontakter. Det är svårt och ju mer jag hittar desto mer vill jag ha reda på. Jag har suttit i den botaniska trädgården en del och snikat in på Leifs studentkort till bibliotek och datasalar. Det jag saknar är en lugn plats där jag kan sitta ner och ringa. Hemma är ju barnen och Leif och överallt på stan är det ljud.


Eftersom jag tänker bäst när jag går så går jag en hel del också. Dessutom passar jag på att utforska de affärer jag inte har vågat mig in i tillsammans med co. Idag var jag tillexempel in i en affär eller ett galleri med smycken, otroligt fina, och kläder gjorda i metalltråd. Jag provade och roade mig fast priserna låg på R4800 för en jacka. Men en sådan fin jacka!
De pengarna måste i stället gå till en ny kamera. Jag saknar en ordentligt bra kamera så mycket att jag håller på att krevera. Sanna och jag slåss om att använda hennes kamera. Elektronik är inte billigare här men om man tänker på att man kan dra av momsen på 14% så är det i alla fall inte dyrare. Jag ska forska lite och snart slår jag till.
href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTtkmRWb2KMzoevglYc9vWJlHmHTQeFefpTd5WP7lZeQv9LhMyEqSJc8KMOwDbpbm-r8dxQ77V4f9BTzJCeBQpMHGTn9MROcKEzExSXZE6r3TrNUiGO_E5lt61omDE59PIf9P7xQEhDuk/s1600-h/elsenarieojani.JPG">

Dags igen för en rapport.
Den här gången har jag släpat med datorn till universitetet för att kunna skypa (ringa via datorn) men det verkar inte fungera så det får bli bloggande istället. Lite lungn och ro i alla fall. Det blir inte så mycket av den varar här.
Ringa ja! Alla ni som jag tänker ringa kan väll se till att vara hemma på de udda tider som jag släpar med datorn till platser det går att ringa ifrån? Eftermiddagar mitt i veckan, lördagförmiddagar, söndageftermiddagar osv. Det skulle underlätta och det skulle vara så kul om någon svarade när jag försökte nå andra sidan jorden. Sanna har haft bättre lycka när hon har försökt ringa så lite av hemlängtan har gett sig efter att hon har kunnat prata med några av sina kompisar.

Vi skriver brev och vykort för fulla muggar och köper frimärken i multipack. Sen är vi lite slöa med att posta dem så Påskkorten kom iväg i veckan som va! Vi vet ju inte om alla kommer fram men till oss kommer det nerdimpande en post hälsning lite nu och då vilket vi uppskattar i stora mått. Alla springer runt och skriker: "ett kort! vi har fått ett kort!(brev) vem är det ifrån? Öppna det!" och sedan får vi läsa det flera gånger innan alla har uppfattat vad det står. Rena hysterin alltså.
I dag är det första maj och solen har kommit tillbaka efter några regniga dagar men vi lider alla lite till mans av en förkylning som inte vill ge med sig. Tuva fick feber i torsdags men var feberfri och gnällig på fredagen. Sanna är hes och maken har tappat hörseln. Jag har huvudvärk och den enda som inte har klagat på några krempor är Alina.
Vi har dessutom haft ledigt ända sedan fredags då det var helgdag här. Trots förskylningen har vi ändå lyckats shoppa lite i ett stort shoppincenter en bit bort ( så stort att vi bara har hunnit med halva på två gånger) och varit på en ostfestival så sent som igår. Det var helt otroligt och vi smakade på ostar i mängder. Det fanns inte bra ost utan även vin, oliver, nougat ocn annant smått och gott. Vi gick runt och jag njöt av alla ostarna, maken gick runt och undrade vart "brunosten" (mesost för alla som inte har den norska vokabulären) var och tjejerna smakade ost och längtade till hoppborgen som fanns på området. Vi kom hem med honung, reklam t-shirtar, en kruka med kryddväxter, en bit fransk nougat och en ynka ost. Osten var väldigt god dock!

Nu tror jag att den värsta hemlängtan hittills har slagit till. Åtminstonne för stortjejen, hon saknar sina lätt tillgängliga kompisar hemma på gården. Gårdagen var en pina för henne. Maken har legat sjuk i två veckor så han börjar ifrågasätta vad han gör här. Vi har kommit till halvtid i vår vistelse och vi har nog båda börjat tänka hemresa.
Vädret är fortfarande fint men så slår det till och blir kallt på nätterna. Tjejerna sover med ullkläder för att inte frysa. Maken och jag sover under samma täcke i en 132 cm bred säng så vi håller oss nog varma. Det ska bli så skönt att komma hem till svensk sängstandard. Alla säger att snart slår det till och blir ordentligt kallt och att nu är det ovanligt varmt för årstiden. Vi försöker att njuta så mycket det bara går av solen och värmen.
Eftersom maken har legat sjuk har inte de gemensamma aktiviteterna blivit så många.












Däremot var vi på ett läger anordnat via Spicegroup på ett ställe längst med kusten kallat Kleinmond. En spökstad som tydligen lever upp under en kort period på sommaren, dvs december. Vi bodde i ett lägergårdsliknande sommarhus med våningssängar och plastmadrasser. Vädret var fantastiskt, resan dit bjöd på ett otroligt sceneri och havet låg precis utanför huset. Vi kunde ha stannat en vecka och bara strövat omkring längs med havet. Det enda sorgliga var att se alla dessa fantastiska hus som bara stod utan att användas och några kvarter bort bodde det människor i skjul.

I en hel vecka har jag tänkt skriva men inte kommit iväg. Flytten har inte varit bra för bloggandet. I övrigt har det varit väldigt bra men inte för bloggandet. Delvis har det berot på att maken har varit sjuk och på att vi har gjort en hel massa saker men också för att det är mycket längre till datorn. Detta medför också att jag inte kollar min post lika ofta.
Redan på skärtorsdagen började maken känna sig dårlig men kämpade på. Vi tog med några dunder piller mot diare som hjälper hur snabbt som helst. Så med sånna och lite paracetamol i kroppen lyckades vi genomföra helgens aktiviteter.
Vi har verkligen kämpat oss igenom Kapstadens turistattraktioner. Waterfront, Sixdistrikt, Taffelberget, Chapmans peak och i slutet av veckan lyckades vi klämma in ett besök på Ratanga Junction, Kapstadens Gröna Lund.
Där träffade vi dessutom på bekanta vilket gör att man nästan känner sig som hemma. Att stöta på folk man känner utan att bestämt i förväg är faktiskt en skön känsla i ett land som man bara varit i tre månader.
Nu när jag har kört en del in till Kapstaden så börjar det kännas som om jag känner mig lite friare. Första gången i en stor stad känns lite pirrigt måste jag erkänna. Men att köra ner till Waterfront är inte mycket till insats. Motorväg nästan hela vägen och väldigt bra skyltat. Värre är det när man ska till vännerna i Plumstead. Dit har vi varit två gånger och kört ordentligt fel båda gångerna! Tredje gången gillt hoppas vi på så nästa gång kommer vi att hitta utan problem.
Nu har vi alla lyckats hitta av en förkylning när kylan har kommit och värst drabbad är så klart Leif. Det är verkligen kallt här. Det som gör det så kallt är natt temperaturerna som går ner till runt 10 i kombination med husen i sten utan uppvärmning. På dagen kan det vara hur fint och skönt som helst men om man inte går ut så sätter sig kylan i kroppen. Vi skulle vilja ha en braskamin eller en bastu för att värma upp oss med.
Vi har varit här halva tiden nu till helgen. Tiden går vansinnigt fort.

Ja, nu har det hänt en del och som vanligt när det är stora omställningar så hinner jag liksom inte med att skriva. Det blir som en lång strartsträcka med kommunikationer och bloggande. Jag har helt enkelt inte suttit framför en dator på två veckor. Dels har vi flyttat, vilket är fantastiskt bra för oss alla och men framför allt för Alina. Utanför huset finns en liten trädgård med två flickor, Janni och Elsa-Marie. Flickorna kan bara Afrikaans men leker glatt med våra tjejer. Huset ligger längre ifrån universitetet men det kan vi stå ut med. Dels har Leif haft skollov den senaste veckan och vi har förasökt att turista i den stora staden. Det är vi inte vana vid så vi blir hemskt trötta. Och mitt upp i allting så är det Påsk!! Vi har aldrig firat påsk så lite som nu, inte sedan vi blev en familj. Däremot har vi nog aldrig pratat så mycket om påsken och vad som hände kring påsken som nu heller. Vi har gått från palmsöndag till påskdagen flera gånger om.
Men, för att hålla alla uppdaterade (och för att komma ihåg själv) om vad som har hänt kommer nu i kronologisk ordning allt som vi har varit med om de senaste två veckorna:

Lördag 24 åkte vi till Paarl, en grannstad ca 3 mil bort. Där var det en festival. Vi hamnade på en marknad med muslimsk inriktning och Tivoli vilket passade Sanna som har tjatat om karuseller ända sedan vi landade i Sydafrika.





Söndag 25 testade vi Sannas tålamod genom att fläta hennes hår. Hela håret, massor med flätor och mer än fyra timmar. En av tjejerna på spicegroup från Kamerun gjorde det. Dessutom fick vi kontakt med vännerna i Johannesburg.
Måndag 26 åt vi ute på kvällen. Inte helt ovanligt eftersom vi bara betalar R160 för hela familjen på Jimmy the fish på måndagar. Då har de nämligen halva priset på all pasta och pizza. Billigt från början blir hutlöst billigt. Dessutom har de en lekhörna för barnen.
Tisdag 27 började vi packa för flytten och var på spicegroup.
Onsdag 28 flyttade vi. Jag önskar att vår nästa flytt skulle kunna vara lika smärtfri som den här. 4 resväskor pluss några kassar, en madrass och datorn. Fyra vändor med bilen sedan var allt över. Och då får man betänka att vår bil inte är särskillt stor och två av vändorna var vi alla i bilen. Vid ett senare tillfälle ska jag visa en bild på den men det är en sedan modell av en ww polo.
Torsdag 29 packade vi upp och lärde oss hur man köper pre-payd el.
Fredag 30 fick vi nya vänner och badade i poolen eftersom det var hejdlöst varmt igen. Småtjejerna lärde sig simma.









Lördag 31 åkte vi till Cape Point och Godahopps udden. Vid fyren trodde Leif hela tiden att någon av oss skulle falla över kanten så han gick ner för att slippa se. Utsikten var helt fantaskisk även om det var rätt molnigt. Åt en överdådig lunch på en fantastisk restuarang som låg vid Cape Point.
Söndag 1 april glömde vi bort att luras. Vi vilade upp oss efter gårdagen och åkte till poolen för att bada.








Måndag 2 badade vi i 16° och skrämde livet ur maken genom att åka högt upp längs med några små serpentinvägar i Fish Hoek. (Jag erkänner att det var ett dåraktigt företag men det verkade spännande när vi stod längst ner. Högst upp fanns det knappt plats för bilen att vända!)
Tisdag 3 åkte jag och co samma väg som dagen innan och en bit till för att komma till vännerna i Kommitje.
Onsdag 4 åkte vi för första gången in till centrala delarna av Kapstaden och turistfällan Waterfront. Det var mycket folk, mycket att se och billigt att parkera. Vi kom iväg tidigt så vi hade inga problem med trafik. Vi spenderade halva dagen med “shopping”(fast vi köpte inte så mycket, bara tittade.) och halva dagen på Two Osceans Acuarium tillsammans med sälar, pingviner, hajar och en hel massa fiskar.

Vi lyckades se matningen av sälarna, pingvinerna och sköldpaddan efter varandra. Dessutom fick man på ett ställe känna och hålla en del vattendjur som sjöstjärnor, havsanemoner och snäckor.


Torsdag 5 stannade vi hemma för att vila upp oss. Heldag i Kapstaden tog på krafterna. Gick på bio hela familjen. Vi såg Charlottes Webb. Leif och jag översatte det mesta och barnen tyckte det var kul. Fick äntligen träffa vår välgörare Leslie, som har hjälp oss så mycket innan vi kom hit.
Fredag 6 överumplades vi av att det var långfredag . Ingenting öppet så vi stannade hemma och packade upp det sista efter flytten och möblerade om så att tjejerna fick dela det stora sovrummet och vi vuxna tog det lilla. Det blev väldigt bra! Barnen fick leta påskharar.
Lördag 7 har vi spenderat på en sightseeingbus i Kapstaden. Varmt och dyrt men värt sina pengar.

Nu är det äntligen helt klart att vi flyttar, på torsdag går flyttlasset. Det kommer att bli jättebra.
Fipplandet med ett nytt ställe har tagit på oss båda två, särskilt som jag inte har mått bra. Hela veckan har ändå varit rätt så hektisk med födelsedagar och annat. Vi har ju dessutom lyckats med att göra folket på administrativa kontoret sura genom att säga att vi ska flytta. De har i sin tur skällt på städerskan för att hon inte har gjort sitt jobb! Vilket vi inte har sagt något om. Hon kommer till oss och undrar vad som står på. Vi hävdar ju att det kan vara något i golven eller mögel i lägenheten som är orsaken till Alinas besvär. Knappast städningen. Då skulle hon inte fixa att bo hemma hos oss. Vilket snurr och allting på bruten engelska.
Idag har jag i alla fall varit och sett en film. The Syrian Bride. Jättebra film som delvis handlar om situationen mellan Israel och Syrien. Den egentliga storyn är ett arrangerat äktenskap där tjejen måste lämna allt i Israel för att aldrig återvända efter bröllopet. Hela filmen utspelar sig på bröllopsdagen och delvis på gränsen mellan Israel och Syrien. Jättebra, som sagt var.