Nu försvinner dagarna i rasande fart och vi har snart gjort vår tid här. Det märks bland annat på att vi måste börja ta tag i saker tills vi kommer hem. Som skola, flytt och boende de sista dagarna i juli. Vi kommer troligtvis till Umeå den 27 eller 28 och har inte tillgång till vår lägenhet förens den 1 augusti. Den som har några förslag får gärna höra av sig.
Jag är i alla fall mitt uppe i skrivandet av examensarbetet och det går som vanligt när jag skriver liknande saker väldigt trögt. Jag firar för varje sida datorn räknar upp. Just nu står det 14 sidor vilket känns väldigt bra. Det är nästan hälften(med lite god vilja!)av de 30 sidor jag måste få ihop. Inte för att det står mycket på sista sidan och så är ju en sida källförteckning…. Men som sagt var, nästan hälften! Jag hoppas att ha det mesta klart innan vi drar ut på vägarna här om 2 1/2 vecka.
Jag har för övrigt köpt mig en kamera efter mycket velande hit och dit. Jag förlorade ju min systemkamera på tåget till Stockholm och har saknat den hela tiden vi har varit här. Sanna och jag har slagits om hennes kamera eftersom min lilla inte är mycket att hurra över. Nu har jag i alla fall köpt en digital systemkamera för massor av pengar men jag är så otroligt nöjd. Helt plötsligt vart det roligt att ta bilder igen. Maken övertog med glädje min lilla och även han är nöjd.
Igår for vi in till Kapstaden för att hitta en marknad som jag trodde mig ha sett sist vi var dit. Jag började känna mig instängd i Stellenbosch och behövde se lite större vyer. Marknaden hittade vi aldrig utan vi hamnade i stället vid havet och en tidvatten pol i en lite ort som heter Champs bay bakom Taffelberget. Det var underbart väder och om vi hade haft med oss badkläder hade tjejerna badat med all säkerhet även om vattnet var iskallt. Jag tog många bilder med den nya kameran så här kommer ett helt batteri med bilder.

Nu vet jag knappt hur länge sedan det är sedan jag skrev.
Jag har ju börjat jobba med mitt examensarbete och den senaste veckan var riktigt hektisk. Det är som att försöka få ut något ur en ketchupflaska här. Jag har försökt nå människor i flera veckor nu och hela tiden skickar de mig vidare liksom med vänstra handen. Ingen vill ta ansvar eller vet något om det inte ligger inom deras direkta ansvar. Men så plötsligt får man fatt på rätt person, och pang så händer allt på en gång. Jag har alltså spenderat hela veckan med att observera lektioner på ett konstcenter här och intervjuat lärarna och rektorn. Det var länge sedan jag jobbade så här hårt och jag har varit så trött på kvällarna att jag antingen somnat med barnen eller fastnat framför tv. Det är jättespännande dock och jag inser hur svårt det är att greppa ett nytt system och hur präglad man är av sin bakgrund.


Jag är borta hela dagarna och han tar hand om barnen och försöker jobba med skolan med Sanna. Men jag är tydligen huvudlärare i alla fall. Det är jag som bestämmer vad som ska göras enligt Leifs önskemål. Det är ändå rätt skönt att veta att jag har den tid jag behöver för mitt arbete. Även om det kan vara trögt nu när jag ska försöka sammanställa allting till ett dokument.

Trots en hektisk vecka lyckades vi i alla fall fira av makens födelsedag. Han fick tofflor och en varmvattensflaska (alltså en som man har i sängen för att hålla värmen). Ni kanske tycker att det verkar konstigt, men jag har nog inte frusit så mycket i hela mitt liv som den här senaste veckan. Kalla vindar kombinerat med ett ouppvärmt stenhus är inte en värmande upplevelse. Jag är så glad över att jag packade ner våra ullunderställ för det är i dem vi sover. Maken och jag har det väl relativt bra som trängs i en trång säng under ett och samma täcke. Men tjejerna kastar av sig täckena i sömnen och fryser som små djur eftersom de inte alltid vågar sig upp till vår säng. Vi har tack och lov fått låna ett element till deras rum men vi vågar inte riktigt låta det vara på hela natten så på morgonen är det rätt kallt. 15° har det varit de senaste dagarna inne. Så fort solen kommer fram är det underbart och i dag har det till och med varit varmt i luften.
Vad har vi annars gjort under de senaste två veckorna?
Alina och Sanna har tappat tänder och jag vill bara meddela att tandfén opererar även i Sydafrika om det var någon som tvivlade på det.
Vi har plockat äpplen på en äppelfarm i bergen och vi har haft svensk morgon på Spicegroup. Vi lekte små grodorna och sjöng nationalsången.
Sanna har varit sjuk med hög feber en vecka och vi var tvungna att byta batteri på bilen.
Vi har dessutom klippt oss hela familjen, även Leif och Alina, och i går var vi på en fantastisk marknad i Sommerset West bara några mil här ifrån. Vi spenderade många rand på hantverk och annat roligt.
Jag ska trots arbetet med examensarbetet försöka lägga in några nya bilder. Så titta in på de gamla inläggen för att se och inte bara läsa om våra äventyr.

Idag är det Mors dag här. Mycket kretsar kring det. Vi gjorde morsdagskort på spicegroup i tisdags, vi fick lavendel i dörren av kyrkvärdarna och det är hur många tävlingar som helst som annonserar ut saker om mors dag. Jag fick fika på säng och vi ska gå ut och äta i kväll.Vädret är fantastiskt.
href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN0KfOQkxkG1nRWkUVvwm_Hrs6mOqN7O3W2a7nXThX9lv9aU3f-xERca_VM-8NK8jHPhhZ6J1R_xxqdYReqDFYo8pqBYl30AJXTwPfgrF38fcbg5GDfB_WCpept-aq-IgFQzhkllOel6c/s1600-h/nyafrisyrer.JPG">
Tävlingar ja. En av de saker jag har reagerat på här är att det är så många olika tävlingar. Mycket mer än hemma. På TV, i affärerna,på mobilen, ja överallt kan du vinna. Bilar, hus, heminredning, elekronik, resor. Jag undrar om det är ett utslag om att folk känner sig så hjälplösa och inte vet hur de ska ta sig ur sin situation och den enda utvägen vore att vinna. Det är lite skrämmande tycker jag. Antingen lite passiviserande. Jag behöver inte göra något utan bara vänta på att turen kommer till mig. Eller skrämmande för att det finns inget annat sätt att lyckas komma ur misären. Om det verkligen är de människorna som sdeltar i tävligarna.Jag har ingen aning.

Sanna och jag besökte en Township idag. En av vännerna här hade arrangerat en tur med en organisation som jobbar med utveckling i området. Det var verkligen intressant och man kan inte tro att folk kan leva som de gör. Det finns baracker som är kvar från den tiden då männen kom från östra Kap för att jobba i om rådet runt Stellenbosch. Varje man hade sin säng och delade på badrum och kök. Då stannade familjerna av tvång kvar i det området där de kom från men nu är det istället så att en hel familj delar på den enda sängen! Det betyder att i ett hus med 20 sängar bor det kanske fyra gånger så många människor. I jämförelse har de som har byggt sig ett skjul av brädbitar och skivor det bra. De kan åtminstone bestämma vem som ska komma in i deras privata del av världen. Vi blev hela turen uppmanade av vår guide att ta kort. För som han sa om vi berättar om det här så kommer ingen att tro oss. Jag hade lämnat kameran hemma. Det kändes inte rätt mot människorna som bor där att fotografera. Men han har rätt, det är jätte svårt att beskriva och svårt att förstå om man inte har varit där eller kan se bilder.
Vi var och klippte oss också jag, Sanna och Tuva. Det tog hela eftermiddagen eftersom hon var ensam och klippte oss en efter den andra. Alina ville inte eftersom hon ska spara ut till långt.
När vi kom hem och hon såg de andra så ångrade hon sig emellertid. Sanna och Tuva hade bestämt sig för att klippa kort. Sanna får göra precis som hon vill men Tuva var jag lite mer tveksam till kort. Hon har så fint långt hår men det är omöjligt att borsta. Trasslar sig hela tiden.
Det blev en kort page även för henne och på en gång såg hon mycket större ut. Vår bäbis har blivit stor. För klippning av oss alla tre plus färgning av mitt hår betalade jag 500! Som jag skrev förra gången, tjänster är billigt här.

Vi var och handlade på en frukt och grönsaksaffär härom dagen. Min favorit affär, det är underbart att gå och handla frukt där. Vi äter mängder med frukt fortfarande fastän att vädret har blivit kallare. Mango och persiko-sessongen är över så det som gäller nu är äpplen och apelsiner. Inte helt fel det heller, men framförallt äter vi ananas!
Innan vi for hit trodde vi att mycket skulle vara billigare än hemma men det stämmer bara till vissa delar och inte alls i den utsträckning som vi trodde. Äta ute är billigt. Boende är dyrt, arbetskraft är billigt. Frukt och grönsaker är billigt, mjölkprodukter och kött är dyrt.
På fruktaffären spenderade jag 121 rand vilket motsvarar ungefär 115 Skr. För det fick jag: 500g färdigskuren spenat, 3st ananas, 2kg apelsiner, 1kg vindruvor, 2st gurkor, 2kg mandariner, 3kg potatis, 1,5 kg äpplen, 1kg bananer, 1st vitlök, 8 st majskolvar och 1,5kg morötter.
För övrigt har vi bytt roller i familjen. Leif är hemma med barnen och jag har börjat jobba med mitt examensarbete. Än så länge är det mest litteratur sökning och läsning och försöka ringa in problem ställningen. Men jag har också börjat fixa vissa kontakter. Det är svårt och ju mer jag hittar desto mer vill jag ha reda på. Jag har suttit i den botaniska trädgården en del och snikat in på Leifs studentkort till bibliotek och datasalar. Det jag saknar är en lugn plats där jag kan sitta ner och ringa. Hemma är ju barnen och Leif och överallt på stan är det ljud.


Eftersom jag tänker bäst när jag går så går jag en hel del också. Dessutom passar jag på att utforska de affärer jag inte har vågat mig in i tillsammans med co. Idag var jag tillexempel in i en affär eller ett galleri med smycken, otroligt fina, och kläder gjorda i metalltråd. Jag provade och roade mig fast priserna låg på R4800 för en jacka. Men en sådan fin jacka!
De pengarna måste i stället gå till en ny kamera. Jag saknar en ordentligt bra kamera så mycket att jag håller på att krevera. Sanna och jag slåss om att använda hennes kamera. Elektronik är inte billigare här men om man tänker på att man kan dra av momsen på 14% så är det i alla fall inte dyrare. Jag ska forska lite och snart slår jag till.
href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTtkmRWb2KMzoevglYc9vWJlHmHTQeFefpTd5WP7lZeQv9LhMyEqSJc8KMOwDbpbm-r8dxQ77V4f9BTzJCeBQpMHGTn9MROcKEzExSXZE6r3TrNUiGO_E5lt61omDE59PIf9P7xQEhDuk/s1600-h/elsenarieojani.JPG">

Dags igen för en rapport.
Den här gången har jag släpat med datorn till universitetet för att kunna skypa (ringa via datorn) men det verkar inte fungera så det får bli bloggande istället. Lite lungn och ro i alla fall. Det blir inte så mycket av den varar här.
Ringa ja! Alla ni som jag tänker ringa kan väll se till att vara hemma på de udda tider som jag släpar med datorn till platser det går att ringa ifrån? Eftermiddagar mitt i veckan, lördagförmiddagar, söndageftermiddagar osv. Det skulle underlätta och det skulle vara så kul om någon svarade när jag försökte nå andra sidan jorden. Sanna har haft bättre lycka när hon har försökt ringa så lite av hemlängtan har gett sig efter att hon har kunnat prata med några av sina kompisar.

Vi skriver brev och vykort för fulla muggar och köper frimärken i multipack. Sen är vi lite slöa med att posta dem så Påskkorten kom iväg i veckan som va! Vi vet ju inte om alla kommer fram men till oss kommer det nerdimpande en post hälsning lite nu och då vilket vi uppskattar i stora mått. Alla springer runt och skriker: "ett kort! vi har fått ett kort!(brev) vem är det ifrån? Öppna det!" och sedan får vi läsa det flera gånger innan alla har uppfattat vad det står. Rena hysterin alltså.
I dag är det första maj och solen har kommit tillbaka efter några regniga dagar men vi lider alla lite till mans av en förkylning som inte vill ge med sig. Tuva fick feber i torsdags men var feberfri och gnällig på fredagen. Sanna är hes och maken har tappat hörseln. Jag har huvudvärk och den enda som inte har klagat på några krempor är Alina.
Vi har dessutom haft ledigt ända sedan fredags då det var helgdag här. Trots förskylningen har vi ändå lyckats shoppa lite i ett stort shoppincenter en bit bort ( så stort att vi bara har hunnit med halva på två gånger) och varit på en ostfestival så sent som igår. Det var helt otroligt och vi smakade på ostar i mängder. Det fanns inte bra ost utan även vin, oliver, nougat ocn annant smått och gott. Vi gick runt och jag njöt av alla ostarna, maken gick runt och undrade vart "brunosten" (mesost för alla som inte har den norska vokabulären) var och tjejerna smakade ost och längtade till hoppborgen som fanns på området. Vi kom hem med honung, reklam t-shirtar, en kruka med kryddväxter, en bit fransk nougat och en ynka ost. Osten var väldigt god dock!

Nu tror jag att den värsta hemlängtan hittills har slagit till. Åtminstonne för stortjejen, hon saknar sina lätt tillgängliga kompisar hemma på gården. Gårdagen var en pina för henne. Maken har legat sjuk i två veckor så han börjar ifrågasätta vad han gör här. Vi har kommit till halvtid i vår vistelse och vi har nog båda börjat tänka hemresa.
Vädret är fortfarande fint men så slår det till och blir kallt på nätterna. Tjejerna sover med ullkläder för att inte frysa. Maken och jag sover under samma täcke i en 132 cm bred säng så vi håller oss nog varma. Det ska bli så skönt att komma hem till svensk sängstandard. Alla säger att snart slår det till och blir ordentligt kallt och att nu är det ovanligt varmt för årstiden. Vi försöker att njuta så mycket det bara går av solen och värmen.
Eftersom maken har legat sjuk har inte de gemensamma aktiviteterna blivit så många.












Däremot var vi på ett läger anordnat via Spicegroup på ett ställe längst med kusten kallat Kleinmond. En spökstad som tydligen lever upp under en kort period på sommaren, dvs december. Vi bodde i ett lägergårdsliknande sommarhus med våningssängar och plastmadrasser. Vädret var fantastiskt, resan dit bjöd på ett otroligt sceneri och havet låg precis utanför huset. Vi kunde ha stannat en vecka och bara strövat omkring längs med havet. Det enda sorgliga var att se alla dessa fantastiska hus som bara stod utan att användas och några kvarter bort bodde det människor i skjul.