En arbetsvecka har gått sendan jag skrev senast. Den veckan har varit fylld för min del med intensivt skrivande. Jag har till dags datum skrivit 20 av 30 sidor som behövs. Jag är ganska stolt måste jag säga. Barnen och Leif har gjort diverse utflykter, mest i närområdet. Det har regnat en hel del så soliga picknickar man inte kunnat göra.
I torsdags var de på ett lyckat besök på miniatyr och leksaksmuseet. Besöket inkluderade en personlig visning av samlingen och alla var väldigt nöjda när de kom hem. Förutom att Sanna och Tuva tog på sig regn stövlar utan strumpor så jag fick komma och hämtta dem med bilen eftersom de hade fått skavsår.
I går hände det två saker som gjorde oss medvetna om att världen är liten. Först köpte leif ICA äpplen på butiken här. De var altså äpplen märkta med samma små klisterlappar som det står ICA på som hemma! Sedan när jag och Sanna var på kafe med Madelein så drack Sanna iste ur en flaska som skulle kunna pantas i Sverige!
Vi har äntligen fått klart med alla våra boende på våra resor och om 10 dagar ger vi oss iväg på vår första tur. på den hoppas vi att vi ska se strutsar på nära håll (vi ska bo på en strutsfarm så det borde vi göra), grottmålningar från tidiga människor, valar och delfiner utanför kusten, elefanter och eventuellt lejon och uppleva Sydafrikansk konst på en konst och kultur festival. Efter den turen kommer vi tillbaka till Stellenbosch för att vila upp oss och sedan söker vi oss till soligare stränder i Durban där vi bara ska sola och bada i en vecka innan vi tar flyget hem.

Med anledning av elefanter och valar har vi faktiskt köpt en kikare idag. Visst måste varje familj med självaktning ha en kikare? Vi har aldrig haft en förut men nu är även vi en kikägande familj. Skönt! det skulle ju vra tråkigt att inte kunna titta närmare på djuren när man ändå är så nära. Vi upplevde det när vi var i en park inte så långt här ifrån, Wiesenhof, där det finns zebror. Vi såg dem ju men de var så långt ifrån. En kikare hade gjort susen.