Ännu en födelsedag har passerat. Sanna har blivit 10 år! Inte lika intensivt firande som för Alina eftersom jag lyckades bli sjuk igår. (Jag har fortfarande inte kunnat äta något, jätte kul på en kalasdag!)Det bästa på hela dagen var att kunna ha ett kalas utomhus tyckte Sanna. Hemma pratar hon ofta om att hon skulle vilja fylla år på sommaren så att hon kan ha ett kalas ute. Vad gör man då när man är på andra sidan jorden om inte ordnar ett kalas ute. Vi bjöd in de två familjer från Spicegroup som vi har umgåtts med lite och ordnade en picknick i lekparken med sköldpaddorna. Jättetrevligt!
En sak som Leif är väldigt nöjd med här är att det finns ett överflöd av tårtor vart man än går. Dessutom kostar de nästan ingenting, 30 kr för en 12 bitars tårta. Detta är bra när man inte känner sig riktigt bra och ska fira födelsedag.
Vi får inte heller glömma att här är den 21/3 en helgdag. Man firar Human Rights Day. Väldigt praktiskt när man har födelsedag.

Nu börjar det hända saker igen. Vi börjar känna oss rätt så hemtama här, det har tagit 2 månader. Men som alltid i vårat liv har vi en lång startsträcka men när saker och ting händer så går det snabbt.
Vi har länge funderat på om det har varit något i lägenheten som har irriterat Alina. Nästan ända från början har hon varit snuvig utan att vara förkyld. När vi kom var vi alla lite snuviga, så det tog ett tag innan vi märkte det. Sedan har vi försökt fundera ut vad det är som ger henne typiska allergisymtom. Det är stora träd utanför huset som började blomma i samma veva som vi först tänkte att det kunde vara. Men tillslut insåg vi att det måste vara något i lägenheten för hon mår så mycket bättre när vi är utomhus. Vilket inte känns särskilt roligt! När hon sedan börjar få astmaanfall ( förra lördan och nu i lördags), inte allvarliga men ändå, då insåg vi att vi måste göra något mer än att ge henne allergimedicin. Leif pratar med någon och pang! har vi ett erbjudande om en annan lägenhet. Vi ringer på en annons och pang! har vi helt plötsligt två lägenheter att välja på. Och allt detta på 4 dagar. Om allt nu går vägen så kommer vi att flytta om 10 dagar! Och det känns jättebra.

Helgen har på grund av detta varit riktigt hektisk. Leif hade mycket att läsa plus att vi hann med att åka till en vingård i närheten som bla hyste en gepardpark, som jobbade med att bevara geparden och informera om den. Det var spännande att se men de var på ett så litet område och i burar. Man fick gå in och klappa dem om man ville men det kändes inte riktigt säkert. Förutom det hade de en örnpark, som på samma sätt jobbade med att bevara utrotnings hotade fåglar och rädda skadade för att återanpassa dem till naturen. Sanna fick hålla en örn vilket hon tyckte va jättespännande. Men även här var ju fåglarna på väldigt små utrymmen. De flesta satt utanför burarna på en pinne men fastbundna i benen. Jag blir alltid lite nedstämd när jag ser djur som lever på så små ytor eller i miljöer som är så långt ifrån deras normala miljö.









När vi var klara med örnar och geparder år vi dyrt och mycket. Vi åt en buffé och trots att både Alina och Tuva åt gratis var detta det dyraste vi har ätit här. Kostnaden får kompenseras av att vi faktiskt satt i ett träd och åt och att vi fick musik till maten. Det var häftigt och gott. Alla var nöjda även om inte alla åt särskilt mycket. Barnen börjar bli riktigt restaurangvana och satt riktigt stilla största tiden. Vi som knappt ville gå på McDonalds med dem innan vi for på grund av den cirkus som alltid uppstod när vi va ute och åt.

Idag har vi haft födelsedag och firat hela dagen. Alina har fyllt 6 år, stor tjejen. Vi började så klart med uppvaktning på sängen med presenter, sång och fika. Trots att hon var uppe först låg hon kvar i sängen och väntade. Om man frågar henne så sov hon ; ) Efter lunchen var det tårtkalas med fiskedam.
Man tar vad man har i sådana här situationer så en kort pinne, pappas morgonrocks skärp och en klädnypa fick tjänstgöra som fiskespö och soffan som fiskedamm. Upp kom fiskarna och alla var nöjda. Förutom pappa (och till viss del mamma) som tyckte att tutorna lät för mycket. Efter lunch åkte vi till en vattenpark med vattenruchkanor. Det var det enda de hade där, två kanor och en liten lekpark, men vi roade oss en timme och åt glass innan vi åkte hem igen och gjorde ballong figurer innan vi gick och la oss. En riktig kallas dag helt enkelt.

Vi har blivit bestulna på våran registreringsskylt till bilen!! På grund av det blev gårdagen ett helt äventyr värt att skratta åt.
För ovanlighetens skull (och mot makens diskreta vilja) kom vi upp tidigt för att åka till stranden. När vi då kommer ut på parkeringen kommer grannen, som är tidigt uppe, och berättar för oss att någon under natten har tagit registreringsskyltarna på de bilar som stod parkerade där. Vi blir helt paffa och hade han inte sagt något skulle vi inte ha märkt det. De hade nämligen bara tagit fram skylten och vi såg inte framsidan av bilen från vårt håll. Vad gör vi nu? Tack och lov så är vissa saker inte särskilt komplicerade här så vi kunde bara fara iväg och köpa oss en ny! registreringsskylt vilket inte tar särskilt lång tid. (Vi funderar nu på att beställa en att ta hem som minne) Problemen började när vi skulle få dit den, vi hade inget att skruva med! Under flera tillfällen sedan vi kom hit har jag undrat varför jag aldrig köpte den där multi toolen som jag tänkte på innan vi åkte. Igår med! Vi försökte låna på firman som fixade skylten åt oss men det gick inte, vi for in på en mack men där sålde de inte verktyg, bara mat! Till slut åkte vi vägen till stranden och stannade vid ett gigantiskt shopping centra och köpte en multitool. Dvs jag köpte, maken och barnen var kvar i bilen. Vi satte på fast den nya skylten och … nej då hade batteriet dragit ur eftersom fläkten varit på. Vi fick putta igång bilen och köra där ifrån. Nu kör vi fel. Detta är enligt maken mitt fel eftersom det inte var jag som körde och att jag la mig i vilken väg vi skulle åka. Klockan börjar närma sig elva och vi är på väg åt fel håll, mot Kapstaden i stället för mot stranden.
Eftersom det dessutom är en marknad på stan som vi vill gå på, ( det var delvis därför vi skulle komma iväg tidigt) bestämmer vi oss för att åka hem och bada i poolen i stället. Vi kör av motorvägen och får se en annan väg hem. När vi kör in i stan får barnen se en skymt av marknaden och några hopptorn och blir eld och lågor. Vi äter en snabb lunch och går i värsta middags hettan på marknaden. Då får Alina ett astmaanfall. Eftersom hon inte är förkyld har vi ingen medicin med oss så det tar ett tag innan vi har lyckats hämta den, hon vill förståss inte gå hem, och allt är frid och fröjd igen. När marknaden är färdig tittad på är alla jätte trötta och vi går hem och dricker multum med dricka. Nu till poolen men då bryter maken ihop. En kombination av värme, anspänning och kuturchock är antagligen orsaken. Badet får vänta. Barnen är i uppror men nöjda när vi väl kommer iväg. Då är klockan närmare halv sex och vi har inte ätit middag än. Den äter vi kl åtta och Tuva somnar vid bordet. Det var våran lördag! Hur hade ni det?
Idag har vi bara tagit det lugnt. En dag för återhämtning. I morgon börjar skolan igen.
Jag har för övrigt lagt in några nya bilder på tidigare bloggar.

Vi har varit mycket på dockteater den här veckan. I söndags fick småtjejerna göra glada och lessna ansikten på söndagskolan. Allt utifrån texten när två av Jesu lärljungar går efter Jesus död och är lessna :(. Sedan märker de att de har haft sällskap med Jesus och blir glada :). Mycket enkelt uttryckt!! Dessa satt på en hårdare pappskiva och fungerade utmärkt som handdockor. När vi kom hem blev det full produktion av olika sorters dockor, djur och människor som har satts upp i olika produktioner under veckan med föräldrar och syskon som åskådare. Så lite som kan ge så mycket.
Söndagsskolan är väldigt enkel och jag är med tjejerna hela tiden och försöker översätta. Inte Sanna då, hon är i en större grupp med bara killar! Och förstår inget men är ganska glad ändå.. I övrigt blir jag rätt deprimerad av att gå på gudstjänst och längtar mest hem. Folk är visserligen vänliga och så, men några djupare relationer är det inte intresserade av. Det kan ju bero på att vi bara ska vara här i 6 månader, men det skulle var trevligt att möta folk på ett annat plan än hej och välkommen. Vi har funderat på att gå till någon annan församling men den här ligger så nära och gudstjänsterna börjar redan 9.30!! Latheten segrar än så länge.


Trots skolledighet så har vi ändå varit på lärovandring(? Eget ord?). Sanna älskar museeum och att titta på gamla saker så vi tog oss igår till” die Doorp museeum”, bymuseet. Museet består av fyra hus med trädgårdar som är inredda i fyra olika tidsepoker med en guide i varje som kan berätta om perioden. Från ett av Stellenbosch första hus från runt 1700 till ett hus som byggdes i mitten av 1800-talet. Barnen älskade det och vi måste gå tillbaka. Dessutom hade de kalkoner, ankor och höns i en av trädgårdarna.
Vi fick med oss lite extra material om husen som jag för fullt håller på att översätt till Sanna. Hon ska få läsa och sammanställa något om historien i Stellenbosch. Texterna är i original förskräckliga så jag kämpar både med att översätta och förenkla texterna.

Den här veckan har vi haft sportlov. Sannna och jag behöver en paus för den senaste veckan har vi bråkat en hel del, särskillt när vi har jobbat med skolarbete. Inga krav och mest roligt ska för hoppningsvis lösa den knuten. Vi har skrivit brev och skickat. Vi sköpte frimärken till 6 brev och 3 vykort. Så jag hoppas att några kommer fram. Den stora händelsen den dagen var att vi faktiskt fick brev också! Vaje gång vi går ut kollar barnen brevlådan efter post. Fram till nu har besvikelsen varit stor varje gång. Vi var nästan tvungna att titta två gånger innan vi faktiskt fattade att det var ett brev till oss, men vilket jubel när vi insåg faktum.
Jag har dessutom återuppväkt min brevskrivarlust som har legat vilande i många, många år. Att skriva brev för hand är något något annat än att skriva på datorn har jag insett. Få se nu bara om jag kan komma till skott och skriva några fler. Annars får ni nöja er med datorskrivna brev även i fortsättningen.
För övrigt försöker jag hitta födelsedagspresenter till de kommande födelsedagsbarnen. Vilket jag har insett inte är så lätt. Lite granna samma problem som kring julklapparna. Vi ska ju hellst ta med oss sakerna här ifrån alternativ ska det vara förbrukningsvaror som vi använder upp innan vi far.Oavsett betyder det att utbudet blir något begränsat. Har idag jagat runt på stan efter smycken. Guld tycker man ju borde vara lättåkomligt i ett guldland som Sydafrika. Men till barn är det inte helt lätt. Dessutom är det mesta guldet bara 9ct och med stortjejens problem med sina hål i öronen vill jag helst inte köpa någor som är mindre än 18ct. Jakten kommer att gå vidare. Jag har ungefär en vecka på mig tills den första födelsedagen.

Nu har vi varit med om det värsta hällregn hittils. Våra planer för lördagen var att åka tidigt till havet och bada. Sedan på kvällen hade vi blivit inbjudna till en månskenspromenad på Taffelberget av en av makens kursare. Eftersom det skulle vara på kvällen så hade vi lyckats med att hitta barnvakt för barnen, också det en kursare. Då kom regnet!
Vi såg molnen på morgonen och skippade raskt badet till barnens besvikelse. I stället promenerade vi ner på stan och gick runt på de två marknaderna som är i stan. Den ena med marknadssaker i största allmänhet; kepsar, snoddar, kläder, elektronik… På den andra säljer de afrikanskt hantverk. Den har vi varit till förut ett antal gånger och alltid får man reda på något nytt. Försäljarna pratar så klart gärna om sina varor och går jag dit med mina två lintottar och guldlock så märks vi. Det är bara att rida på vågen. Den här gången började det regna mitt i så det blev inga inköp. Vi är ju här ett tag så vi kan ta det vid ett senare tillfälle.
Månskenpromenaden blev inställd för regnet men vi tog tillfället i akt och gick på bio när vi nu ändå hade en barnvakt. Men först åt vi på en fiskrestuarang. Det är mycket fisk här. Jag provade på två nya saker, ostron och calamari. Vi fick så mycket mat att vi kunde ha rullat därifrån. När vi skulle betala bion höll jag på att få en chock! Det kostade bara R20 vilket i runda slängar motsvarar 20skr. Jag kommer att gå mycket på bio. Maken har lovat mig några eftermiddagar.