Vi satte oss i bilen, den lilla Vw Polo Classic tidigt en morgon i juni.
Vårt mål var en 13 dagars resa längs med den Sydafrikanska kusten, den så kallade Garden route. Vi börjar vår resa från Stellenbosch och vårt första stopp, Oudsthoorn, ligger i semi öknen och little Karoo. Här ser vi grottor och strutsar.
Nästa stopp ligger alldeles bredvid havet och djupt inne i skogen på samma gång. Nationalparken Tsitsikama är ett paradis där vi skulle ha kunnat stanna länge. Efter två nätter måste vi ändå dra vidare till Addo Elefant, ytterligare en Nationalpark. Här får vi se elefanter, zebror, vårtsvin, antiloper, hyenor mm. På slingriga vägar kör vi runt med vår lilla bil i jakt på de vilda djuren. Tyvärr fick vi inte se varken lejon eller noshörningar men vi är ändå rätt nöjda när vi åker mot nästa mål två dagar senare.
Tillbaka till kusten och den lilla kuststaden Port Alfred. Här ifrån kör vi under två dagar fram och tillbaka till Grahamstown och "The national arts festival".
Nu har vi bara ett stopp kvar och det är ostronens huvudstad, Knysna. Här tittar vi på havet och äter gott på en restaurang precis nere vid vattnet.
Härifrån far vi "hem" igen till Stellenbosch väldigt nöjda med att komma tillbaka. Det hela slutar med 250 mil extra på mätaren. Här följer en osrukturerad bildberättelse av vår resa.

Nu börjar vår resa hem, eller så känns det i alla fall. Vi har sagt adjö till alla vännerna och vi har plockat ner alla sakerna för i morgon åker vi.
Vår resa ser ut så här. Först strutsar och grottor i Oudtshoorn, sedan till skog i Titsikamma naturreservat. Efter det ska vi se elefanter och lejon i
Addo Elephant Park för att sedan vila ut i Port Alfred i fyra dagar.Samtidigt tar vi oss några turer till Grahamstown och en konstfestival. Spännande!
Innan vi återkommer till Stellenbosch den 2 juli stannar vi i Knysna och vad vi ska göra där har jag ingen aning om men det löser sig. Alla är lite upprivna av allt packande och trötta efter penicillinkurer men ändå glada att åka. Jag ska försöka skriva på bloggen och få in några bilder under vår resa. Allting beror ju på datortillgång. Men håll ögonen öppna så ska det förhoppningsvis komma rapporter.

Nu ska jag ge er ett räkne exempel. Lite bakgrund först. Här är det vanligt att man köper el i förväg, på samma sätt som man gör med mobiltelefoner om ni förstår.
Man går till kommunkontoret eller vilket annat ställe som nu säljer fårköpt el, vilket är rätt många, och betalar en viss summa.I utbyte får man en kod på en massa siffror som ska matas in i elmätaren i huset där man bor. Vi kan av någon anledning bara köpa el på kommunkontoret som stänger varge dag 15.30 och inte har öppet på hegerna. Detta har förut inte varit något problem eftersom vi har varit noga med att köpa i tid. I fredags glömde undertecknad att köpa och när jag kom på det hade kommunkontoret stängt!!!
Nu till räkneexemplet. Vi hade 33 enheter kvar på fredagen kl 16.45. De senast dagarna har det gått åt mellan 20 och 22 enheter per dygn. a)hur länge klarar vi oss?
När vi för en månad sedan klagde över att det började gå åt så mycket el fick vi reda på att det kunde vara varmvatten beredaren som drog nu när det hade blivit kallt. Med detta i bakhuvudet började vi spar el som tokiga och det första vi gjorde var att slå av varmvattenberedaren. Under helgen värmde vi upp den en gång för att kunna dusch i örigt var den av. Vi sparade på all annat också och åt ute två gånger för att slippa använda spisen. På måndag morgon hade vi fortfarande 8 enheter kvar. b) hur mycket drar en varmvattenberedare igentligen?
Det här är vår sista vecka i den här lägenheten så nu bryr vi oss inte längre.
Andra händelser är att Sanna och Alina har hög feber och ligger till sängs med magont.
Jag har räknat upp 26 sidor på exjobbet och börjar faktiskt få lite resfeber.
Vi har också hittat en köpare till bilen. Om det är någon som tar hand om oss så gör Han det väldigt bra!!

En arbetsvecka har gått sendan jag skrev senast. Den veckan har varit fylld för min del med intensivt skrivande. Jag har till dags datum skrivit 20 av 30 sidor som behövs. Jag är ganska stolt måste jag säga. Barnen och Leif har gjort diverse utflykter, mest i närområdet. Det har regnat en hel del så soliga picknickar man inte kunnat göra.
I torsdags var de på ett lyckat besök på miniatyr och leksaksmuseet. Besöket inkluderade en personlig visning av samlingen och alla var väldigt nöjda när de kom hem. Förutom att Sanna och Tuva tog på sig regn stövlar utan strumpor så jag fick komma och hämtta dem med bilen eftersom de hade fått skavsår.
I går hände det två saker som gjorde oss medvetna om att världen är liten. Först köpte leif ICA äpplen på butiken här. De var altså äpplen märkta med samma små klisterlappar som det står ICA på som hemma! Sedan när jag och Sanna var på kafe med Madelein så drack Sanna iste ur en flaska som skulle kunna pantas i Sverige!
Vi har äntligen fått klart med alla våra boende på våra resor och om 10 dagar ger vi oss iväg på vår första tur. på den hoppas vi att vi ska se strutsar på nära håll (vi ska bo på en strutsfarm så det borde vi göra), grottmålningar från tidiga människor, valar och delfiner utanför kusten, elefanter och eventuellt lejon och uppleva Sydafrikansk konst på en konst och kultur festival. Efter den turen kommer vi tillbaka till Stellenbosch för att vila upp oss och sedan söker vi oss till soligare stränder i Durban där vi bara ska sola och bada i en vecka innan vi tar flyget hem.

Med anledning av elefanter och valar har vi faktiskt köpt en kikare idag. Visst måste varje familj med självaktning ha en kikare? Vi har aldrig haft en förut men nu är även vi en kikägande familj. Skönt! det skulle ju vra tråkigt att inte kunna titta närmare på djuren när man ändå är så nära. Vi upplevde det när vi var i en park inte så långt här ifrån, Wiesenhof, där det finns zebror. Vi såg dem ju men de var så långt ifrån. En kikare hade gjort susen.

Nu försvinner dagarna i rasande fart och vi har snart gjort vår tid här. Det märks bland annat på att vi måste börja ta tag i saker tills vi kommer hem. Som skola, flytt och boende de sista dagarna i juli. Vi kommer troligtvis till Umeå den 27 eller 28 och har inte tillgång till vår lägenhet förens den 1 augusti. Den som har några förslag får gärna höra av sig.
Jag är i alla fall mitt uppe i skrivandet av examensarbetet och det går som vanligt när jag skriver liknande saker väldigt trögt. Jag firar för varje sida datorn räknar upp. Just nu står det 14 sidor vilket känns väldigt bra. Det är nästan hälften(med lite god vilja!)av de 30 sidor jag måste få ihop. Inte för att det står mycket på sista sidan och så är ju en sida källförteckning…. Men som sagt var, nästan hälften! Jag hoppas att ha det mesta klart innan vi drar ut på vägarna här om 2 1/2 vecka.
Jag har för övrigt köpt mig en kamera efter mycket velande hit och dit. Jag förlorade ju min systemkamera på tåget till Stockholm och har saknat den hela tiden vi har varit här. Sanna och jag har slagits om hennes kamera eftersom min lilla inte är mycket att hurra över. Nu har jag i alla fall köpt en digital systemkamera för massor av pengar men jag är så otroligt nöjd. Helt plötsligt vart det roligt att ta bilder igen. Maken övertog med glädje min lilla och även han är nöjd.
Igår for vi in till Kapstaden för att hitta en marknad som jag trodde mig ha sett sist vi var dit. Jag började känna mig instängd i Stellenbosch och behövde se lite större vyer. Marknaden hittade vi aldrig utan vi hamnade i stället vid havet och en tidvatten pol i en lite ort som heter Champs bay bakom Taffelberget. Det var underbart väder och om vi hade haft med oss badkläder hade tjejerna badat med all säkerhet även om vattnet var iskallt. Jag tog många bilder med den nya kameran så här kommer ett helt batteri med bilder.

Nu vet jag knappt hur länge sedan det är sedan jag skrev.
Jag har ju börjat jobba med mitt examensarbete och den senaste veckan var riktigt hektisk. Det är som att försöka få ut något ur en ketchupflaska här. Jag har försökt nå människor i flera veckor nu och hela tiden skickar de mig vidare liksom med vänstra handen. Ingen vill ta ansvar eller vet något om det inte ligger inom deras direkta ansvar. Men så plötsligt får man fatt på rätt person, och pang så händer allt på en gång. Jag har alltså spenderat hela veckan med att observera lektioner på ett konstcenter här och intervjuat lärarna och rektorn. Det var länge sedan jag jobbade så här hårt och jag har varit så trött på kvällarna att jag antingen somnat med barnen eller fastnat framför tv. Det är jättespännande dock och jag inser hur svårt det är att greppa ett nytt system och hur präglad man är av sin bakgrund.


Jag är borta hela dagarna och han tar hand om barnen och försöker jobba med skolan med Sanna. Men jag är tydligen huvudlärare i alla fall. Det är jag som bestämmer vad som ska göras enligt Leifs önskemål. Det är ändå rätt skönt att veta att jag har den tid jag behöver för mitt arbete. Även om det kan vara trögt nu när jag ska försöka sammanställa allting till ett dokument.

Trots en hektisk vecka lyckades vi i alla fall fira av makens födelsedag. Han fick tofflor och en varmvattensflaska (alltså en som man har i sängen för att hålla värmen). Ni kanske tycker att det verkar konstigt, men jag har nog inte frusit så mycket i hela mitt liv som den här senaste veckan. Kalla vindar kombinerat med ett ouppvärmt stenhus är inte en värmande upplevelse. Jag är så glad över att jag packade ner våra ullunderställ för det är i dem vi sover. Maken och jag har det väl relativt bra som trängs i en trång säng under ett och samma täcke. Men tjejerna kastar av sig täckena i sömnen och fryser som små djur eftersom de inte alltid vågar sig upp till vår säng. Vi har tack och lov fått låna ett element till deras rum men vi vågar inte riktigt låta det vara på hela natten så på morgonen är det rätt kallt. 15° har det varit de senaste dagarna inne. Så fort solen kommer fram är det underbart och i dag har det till och med varit varmt i luften.
Vad har vi annars gjort under de senaste två veckorna?
Alina och Sanna har tappat tänder och jag vill bara meddela att tandfén opererar även i Sydafrika om det var någon som tvivlade på det.
Vi har plockat äpplen på en äppelfarm i bergen och vi har haft svensk morgon på Spicegroup. Vi lekte små grodorna och sjöng nationalsången.
Sanna har varit sjuk med hög feber en vecka och vi var tvungna att byta batteri på bilen.
Vi har dessutom klippt oss hela familjen, även Leif och Alina, och i går var vi på en fantastisk marknad i Sommerset West bara några mil här ifrån. Vi spenderade många rand på hantverk och annat roligt.
Jag ska trots arbetet med examensarbetet försöka lägga in några nya bilder. Så titta in på de gamla inläggen för att se och inte bara läsa om våra äventyr.

Idag är det Mors dag här. Mycket kretsar kring det. Vi gjorde morsdagskort på spicegroup i tisdags, vi fick lavendel i dörren av kyrkvärdarna och det är hur många tävlingar som helst som annonserar ut saker om mors dag. Jag fick fika på säng och vi ska gå ut och äta i kväll.Vädret är fantastiskt.
href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN0KfOQkxkG1nRWkUVvwm_Hrs6mOqN7O3W2a7nXThX9lv9aU3f-xERca_VM-8NK8jHPhhZ6J1R_xxqdYReqDFYo8pqBYl30AJXTwPfgrF38fcbg5GDfB_WCpept-aq-IgFQzhkllOel6c/s1600-h/nyafrisyrer.JPG">
Tävlingar ja. En av de saker jag har reagerat på här är att det är så många olika tävlingar. Mycket mer än hemma. På TV, i affärerna,på mobilen, ja överallt kan du vinna. Bilar, hus, heminredning, elekronik, resor. Jag undrar om det är ett utslag om att folk känner sig så hjälplösa och inte vet hur de ska ta sig ur sin situation och den enda utvägen vore att vinna. Det är lite skrämmande tycker jag. Antingen lite passiviserande. Jag behöver inte göra något utan bara vänta på att turen kommer till mig. Eller skrämmande för att det finns inget annat sätt att lyckas komma ur misären. Om det verkligen är de människorna som sdeltar i tävligarna.Jag har ingen aning.